2 år har gått
Igår var det 2 år sedan min älskade Pappa lämnade jorden. Ena stunden känns det som om det var igår detta hände, i den andra stunden känns det som om det var en evighet sedan och i den tredje stunden känns det ibland som om det det aldrig hänt (även fast jag kommer på mig själv rätt på en gång att detta bara är en önskan jag har)....
Vackra underbara pappa...
Var du nu än befinner dig så hoppas jag att du har det bra,
att du funnit den frid du inte fann i livet.
Jag vet att du hade det fruktansvärt jobbigt, jag vet det, men ändå kan jag känna att du gav upp för tidigt. Och det gör mig arg, ledsen och förtvivlad att du bara valde att avsluta allting så hastigt som du gjorde. Tänkte du någonsin på oss kvarlevande?! Tänkte du på hur detta har påverkat dina barns liv.....Vi kommer aldrig att få tillbaka dig hur mycket vi än ber och önskar det vareviga kväll innan vi lägger oss.
Den smärtan du lämnade kvar är fruktansvärd, den är nästintill outhärdlig. Du var inte bara min pappa, utan du var också min bästa vän....funderade du någonting kring hur det skulle gå för mig och Linn då du inte längre finns vid vår sida?...
Vi saknar dig så otroligt mycket, det går inte med ord att beskriva hur pass mycket. Och vi älskar dig, det kommer vi alltid att göra! Jag hoppas att du ser ner på oss och leder oss på de rätta vägarna genom livet så att du kan vara den stolta pappa som du alltid sa att du var över oss.
Saknaden gör ont.....såååå ont, och den blir inte lättare att bära...
Igår var vi till minneslunden; Jag, Lena och Jerry där vi mötte Britt-Marie. Det var lika vackert som det alltid är där,
det blir som en rogivande känsla som sprider sig genom kroppen på en. Vi tände ljus för Pappa och Farfar som
också ligger i minneslunden samt att vi satt blommor i den vackra fontänen.
Sen satt vi bara och pratade, funderade och spekulerade...och saknade...
det blir som en rogivande känsla som sprider sig genom kroppen på en. Vi tände ljus för Pappa och Farfar som
också ligger i minneslunden samt att vi satt blommor i den vackra fontänen.
Sen satt vi bara och pratade, funderade och spekulerade...och saknade...
Vackra underbara pappa...
Var du nu än befinner dig så hoppas jag att du har det bra,
att du funnit den frid du inte fann i livet.
Jag vet att du hade det fruktansvärt jobbigt, jag vet det, men ändå kan jag känna att du gav upp för tidigt. Och det gör mig arg, ledsen och förtvivlad att du bara valde att avsluta allting så hastigt som du gjorde. Tänkte du någonsin på oss kvarlevande?! Tänkte du på hur detta har påverkat dina barns liv.....Vi kommer aldrig att få tillbaka dig hur mycket vi än ber och önskar det vareviga kväll innan vi lägger oss.
Den smärtan du lämnade kvar är fruktansvärd, den är nästintill outhärdlig. Du var inte bara min pappa, utan du var också min bästa vän....funderade du någonting kring hur det skulle gå för mig och Linn då du inte längre finns vid vår sida?...
Vi saknar dig så otroligt mycket, det går inte med ord att beskriva hur pass mycket. Och vi älskar dig, det kommer vi alltid att göra! Jag hoppas att du ser ner på oss och leder oss på de rätta vägarna genom livet så att du kan vara den stolta pappa som du alltid sa att du var över oss.
Saknaden gör ont.....såååå ont, och den blir inte lättare att bära...
Tack min älskade vän
"Min vän, jag älskar dig.
Jag vill verkligen finnas där med dig, för dig.
Du är en stark tjej, men även starka tjejer får vara svaga.
Ingen jag känner är som Du.
Dina tårar som rullar ner för din kind, låt dem falla.
Var inte rädd.
Jag vet att det är mycket du vill veta, få svar och få saker sagt.
Det är aldrig försent.
Prata med honom. Innan du somnar, när du vaknar.
Han hör dig och han älskar dig.
Lugnet får oftast saker att komma, tankar att flöda
känslor att släppas fria.
Var aldrig rädd för att känna dig liten, svag och sårbar.
Du är en människa, en människa med känslor som
behöver flyga.
Fly inte undan, stanna kvar.
Jag finns här för dig och varje gång du behöver en röst, en trygg hand
så finns jag där. Alltid.
Du är underbar.
Min vän, jag älskar dig."
Denna otroligt vackra och starka text skrev en av mina absolut bästa vänner; Victoria Sikström, till mig för nästan 2 år sedan när det verkligen kändes som om jag skulle drunkna i alla tankar och känslor som jag bar på. När jag känner mig svag och blir förbannad på mig själv för vad jag tänker och känner som jag gör så brukar jag läsa dessa rader, Det betyder otroligt mycket för mig att ha Dig som min vän, och alla andra underbara änglar som jag har runt omkring mig. Ni betyder ALLT för mig! Love You !
Och Angels, Glöm inte: Jag finns ALLTID här för Er också!
Ta hand om Er!
*Big Hugs*
Jag vill verkligen finnas där med dig, för dig.
Du är en stark tjej, men även starka tjejer får vara svaga.
Ingen jag känner är som Du.
Dina tårar som rullar ner för din kind, låt dem falla.
Var inte rädd.
Jag vet att det är mycket du vill veta, få svar och få saker sagt.
Det är aldrig försent.
Prata med honom. Innan du somnar, när du vaknar.
Han hör dig och han älskar dig.
Lugnet får oftast saker att komma, tankar att flöda
känslor att släppas fria.
Var aldrig rädd för att känna dig liten, svag och sårbar.
Du är en människa, en människa med känslor som
behöver flyga.
Fly inte undan, stanna kvar.
Jag finns här för dig och varje gång du behöver en röst, en trygg hand
så finns jag där. Alltid.
Du är underbar.
Min vän, jag älskar dig."
Denna otroligt vackra och starka text skrev en av mina absolut bästa vänner; Victoria Sikström, till mig för nästan 2 år sedan när det verkligen kändes som om jag skulle drunkna i alla tankar och känslor som jag bar på. När jag känner mig svag och blir förbannad på mig själv för vad jag tänker och känner som jag gör så brukar jag läsa dessa rader, Det betyder otroligt mycket för mig att ha Dig som min vän, och alla andra underbara änglar som jag har runt omkring mig. Ni betyder ALLT för mig! Love You !
Och Angels, Glöm inte: Jag finns ALLTID här för Er också!
Ta hand om Er!
*Big Hugs*
Det var ett tag sedan...
Får väl börja med att ursäkta mig för att jag inte skrivit här på mer 2 månader nu, varför vet jag faktiskt inte, har bara inte blivit av. Men det ska bli ändring på det nu ska ni se :)
Ska väl börja med och berätta lite om vad som hänt under dessa 2 månader som jag inte skrivit en rad här.
I sommar har jag mest jobbat, i princip det enda vettiga jag gjort känns de som, men guuuuud så skoj jag haft och så mycket jag lärt mig. Känner verkligen att jag utvecklats ytterligare och detta har jag att tacka de underbara arbetskamrater som stått vid min sida under hela sommaren. Har lärt mig mycket och fått många roliga stunder på jobbet trots att det alla gånger inte är så himla lätt. Men när man arbetar med så duktiga och underbara människor som jag gjort så kan man inte annat än trivas och bara njuta av sitt arbete :) *Tack för en underbar sommar, Ni är BÄST*
Dessutom ska jag kanske berätta att jag klarade BÅDA tentorna som jag skrev i början av juni!!! Detta innebar att jag i sommar har arbetat som sjuksköterska, vilket var lite pirrigt i början men som gick jättebra och nu känner jag verkligen att jag kommer att klara av att arbeta som detta. Sommaren har gett mig något bättre självförtroende, vilket jag nog behövde. I och med att jag klarade båda dessa tentor så betyder det att jag inte har en enda tenta kvar att skriva innan jag tar examen vilket känns underbart! :D
Förutom att arbeta så har jag spenderat den övriga tiden med vänner och familj, festat en del men inte alls så mycket om man ska jämföra med hur jag festade tidigare :P hehe. Men skoj har jag haft då det väl blivit av !
För tillfället befinner jag mig i Göteborg där jag varit i 8 dagar nu sedan jag slutade att arbeta. Bor hos min farbror och njuter av ledigheten. Här tar jag det mest lugnt, umgås med släktingar och träffar lite vänner och har det bra. Jag är så oerhört tacksam att jag har så himla góa och underbara släktingar som jag har, bättre släkt får man verkligen leta efter. Personligen så tror jag inte att det går att finna någon bättre! :) ´Är så tacksam för att ni finns i mitt liv, ni betyder så oerhört mycket för mig och mitt liv. *Love You All*
Man börjar sakna kära familjen hemma och även vännerna, men ni klarar er nog galant utan mig och behöver nog få lite andrum från "knäppa Ida" :P *hehe*
Även fast man trivs och kommer överens superbra så tror jag att det kan vara bra att komma ifrån varandra lite då och då för att få känna saknaden efter varandra. Det är så lätt att det blir så att man tar folk för givet och det vill jag verkligen inte göra. Men ni är älskade och saknade, verkligen, men vi ses igen om en vecka.
Innan jag återvänder till Sundsvall så ska jag göra ett stopp i Stockholm under nästa helg vilket jag ser fram emot :D
Då blir det lite partaj, vilket ska bli skoj, sen ska de bli kul att träffa alla góa människor igen, var längesen nu. Får se hur många man hinner med, lär nog bli knappt med tiden men ska försöka att träffa så många som möjligt i allfall :)
Sköt nu om er allihopa och ha det så bra! Skriver snart igen, Lovar :)
*BIG Hugs 2 Ya All*
Ska väl börja med och berätta lite om vad som hänt under dessa 2 månader som jag inte skrivit en rad här.
I sommar har jag mest jobbat, i princip det enda vettiga jag gjort känns de som, men guuuuud så skoj jag haft och så mycket jag lärt mig. Känner verkligen att jag utvecklats ytterligare och detta har jag att tacka de underbara arbetskamrater som stått vid min sida under hela sommaren. Har lärt mig mycket och fått många roliga stunder på jobbet trots att det alla gånger inte är så himla lätt. Men när man arbetar med så duktiga och underbara människor som jag gjort så kan man inte annat än trivas och bara njuta av sitt arbete :) *Tack för en underbar sommar, Ni är BÄST*
Dessutom ska jag kanske berätta att jag klarade BÅDA tentorna som jag skrev i början av juni!!! Detta innebar att jag i sommar har arbetat som sjuksköterska, vilket var lite pirrigt i början men som gick jättebra och nu känner jag verkligen att jag kommer att klara av att arbeta som detta. Sommaren har gett mig något bättre självförtroende, vilket jag nog behövde. I och med att jag klarade båda dessa tentor så betyder det att jag inte har en enda tenta kvar att skriva innan jag tar examen vilket känns underbart! :D
Förutom att arbeta så har jag spenderat den övriga tiden med vänner och familj, festat en del men inte alls så mycket om man ska jämföra med hur jag festade tidigare :P hehe. Men skoj har jag haft då det väl blivit av !
För tillfället befinner jag mig i Göteborg där jag varit i 8 dagar nu sedan jag slutade att arbeta. Bor hos min farbror och njuter av ledigheten. Här tar jag det mest lugnt, umgås med släktingar och träffar lite vänner och har det bra. Jag är så oerhört tacksam att jag har så himla góa och underbara släktingar som jag har, bättre släkt får man verkligen leta efter. Personligen så tror jag inte att det går att finna någon bättre! :) ´Är så tacksam för att ni finns i mitt liv, ni betyder så oerhört mycket för mig och mitt liv. *Love You All*
Man börjar sakna kära familjen hemma och även vännerna, men ni klarar er nog galant utan mig och behöver nog få lite andrum från "knäppa Ida" :P *hehe*
Även fast man trivs och kommer överens superbra så tror jag att det kan vara bra att komma ifrån varandra lite då och då för att få känna saknaden efter varandra. Det är så lätt att det blir så att man tar folk för givet och det vill jag verkligen inte göra. Men ni är älskade och saknade, verkligen, men vi ses igen om en vecka.
Innan jag återvänder till Sundsvall så ska jag göra ett stopp i Stockholm under nästa helg vilket jag ser fram emot :D
Då blir det lite partaj, vilket ska bli skoj, sen ska de bli kul att träffa alla góa människor igen, var längesen nu. Får se hur många man hinner med, lär nog bli knappt med tiden men ska försöka att träffa så många som möjligt i allfall :)
Sköt nu om er allihopa och ha det så bra! Skriver snart igen, Lovar :)
*BIG Hugs 2 Ya All*
