2 år har gått
Igår var det 2 år sedan min älskade Pappa lämnade jorden. Ena stunden känns det som om det var igår detta hände, i den andra stunden känns det som om det var en evighet sedan och i den tredje stunden känns det ibland som om det det aldrig hänt (även fast jag kommer på mig själv rätt på en gång att detta bara är en önskan jag har)....
Vackra underbara pappa...
Var du nu än befinner dig så hoppas jag att du har det bra,
att du funnit den frid du inte fann i livet.
Jag vet att du hade det fruktansvärt jobbigt, jag vet det, men ändå kan jag känna att du gav upp för tidigt. Och det gör mig arg, ledsen och förtvivlad att du bara valde att avsluta allting så hastigt som du gjorde. Tänkte du någonsin på oss kvarlevande?! Tänkte du på hur detta har påverkat dina barns liv.....Vi kommer aldrig att få tillbaka dig hur mycket vi än ber och önskar det vareviga kväll innan vi lägger oss.
Den smärtan du lämnade kvar är fruktansvärd, den är nästintill outhärdlig. Du var inte bara min pappa, utan du var också min bästa vän....funderade du någonting kring hur det skulle gå för mig och Linn då du inte längre finns vid vår sida?...
Vi saknar dig så otroligt mycket, det går inte med ord att beskriva hur pass mycket. Och vi älskar dig, det kommer vi alltid att göra! Jag hoppas att du ser ner på oss och leder oss på de rätta vägarna genom livet så att du kan vara den stolta pappa som du alltid sa att du var över oss.
Saknaden gör ont.....såååå ont, och den blir inte lättare att bära...
Igår var vi till minneslunden; Jag, Lena och Jerry där vi mötte Britt-Marie. Det var lika vackert som det alltid är där,
det blir som en rogivande känsla som sprider sig genom kroppen på en. Vi tände ljus för Pappa och Farfar som
också ligger i minneslunden samt att vi satt blommor i den vackra fontänen.
Sen satt vi bara och pratade, funderade och spekulerade...och saknade...
det blir som en rogivande känsla som sprider sig genom kroppen på en. Vi tände ljus för Pappa och Farfar som
också ligger i minneslunden samt att vi satt blommor i den vackra fontänen.
Sen satt vi bara och pratade, funderade och spekulerade...och saknade...
Vackra underbara pappa...
Var du nu än befinner dig så hoppas jag att du har det bra,
att du funnit den frid du inte fann i livet.
Jag vet att du hade det fruktansvärt jobbigt, jag vet det, men ändå kan jag känna att du gav upp för tidigt. Och det gör mig arg, ledsen och förtvivlad att du bara valde att avsluta allting så hastigt som du gjorde. Tänkte du någonsin på oss kvarlevande?! Tänkte du på hur detta har påverkat dina barns liv.....Vi kommer aldrig att få tillbaka dig hur mycket vi än ber och önskar det vareviga kväll innan vi lägger oss.
Den smärtan du lämnade kvar är fruktansvärd, den är nästintill outhärdlig. Du var inte bara min pappa, utan du var också min bästa vän....funderade du någonting kring hur det skulle gå för mig och Linn då du inte längre finns vid vår sida?...
Vi saknar dig så otroligt mycket, det går inte med ord att beskriva hur pass mycket. Och vi älskar dig, det kommer vi alltid att göra! Jag hoppas att du ser ner på oss och leder oss på de rätta vägarna genom livet så att du kan vara den stolta pappa som du alltid sa att du var över oss.
Saknaden gör ont.....såååå ont, och den blir inte lättare att bära...
Kommentarer
Postat av: lil'
jag älskar dig också bästa. Jämt
Trackback
