Hmm....ja va fan ska man skriva...känner mei helt tom...helt ihålig, vad kommer den känslan ifrån??
Jag är sååå less på att aldrig veta vad fan jag känner, allt i min röriga skalle bara snurrar runt runt och ingenting blir nå klarare...snarare tvärtom...det blir bara ännu rörigare ju mer jag tänker och försöker att klara upp saker och ting..

Jag vet att mina närmaste kan se på mig när jag inte mår bra....det behöver bara vara nåt litet som hänt men det lyser igenom mei....dom känner mei utan och innan....det känns sjukt bra...fast lite jobbigt ibland då jag verkligen inte kan gömma mei bakom mitt skal o vara få "vara ifred"...fast det får jag på sätt och vis ändå...för vill jag inte prata så behöver jag inte...det som är så otroligt skönt.  *Mina Änglar*

Samtidigt så blir jag nästan beundrad över hur väl vi människor kan dölja våra känslor...dölja vad vi verkligen känner oavsett om det är något som verkligen "äter upp" en inombords...det är faktiskt beundransvärt tycker jag...Jag vet inte hur många personer som säger orden: "du är alltid så glad och trevlig när man träffar dig, hur orkar du?" till mei när man träffas. Då blir jag nästan full i skratt ibland då jag verkligen inte mår bra, men man tar på den där masken som visar ett leende och ger ifrån sig en glad ton....även fast sanningens känslor är något helt annat...facinerande må jag säga... '
Men ni som säger det till mei, tänk så här istället: Ler och är jag glad när jag träffar er så betyder det att jag tycker att det är kul att träffa er, sedan vill jag förmodligen inte visa mitt tragiska Jag... Skulle jag inte tycka att det är roligt att träffa er så, tro mei, då skulle ni märka det. Jag kan som vissa kallar det "vara en Bitch, vara kort och otrevlig osv" när jag träffar folk som jag inte vill eller bryr mei om att träffa eller oxå när jag träffar folk vid fel tillfälle, då jag inte hinner att "sätta på mei masken". Ta inte mitt uppförande alltför personligt om jag inte är snäll och trevlig....och säg gärna till mei om jag är otrevlig på något sätt så att jag kan försvara mei istället för att snacka om det med andra....Då får ni svaret rakt i ansiktet ifrån mei, antingen "jag har en dålig dag, jag får be om ursäkt för mitt dåliga uppförande" eller "jag är inte speciellt road eller intresserad av att träffa dei, that's it".....

Men jag har verkligen tänkt på det mer och mer den sista tiden....alltså att om man tycker nånting om någon eller något och inte säger det så får man lixom skylla sig själv om det inte sker nån förändring...man kan inte förvänta sig att något/någon ska bli annorlunda om man inte gör nånting åt saken.....det är sant juh...Jag kan tänka mei att folk tycker att jag är si eller så men seriöst, I don't give a fuck vad folk tycker eller tänker om mei! Om jag inte får höra vilka mina svaga eller dåliga sidor är, då kan jag inte förändra mei eller hur?? Och jag vill inte att folk ska vara annat än ärliga mot mei, jag vill vara en sån bra människa som möjligt och för att jag ska kunna bli det så måste jag höra mina sämre sidor osv. So please; just be honest, aiight??!! :)

Fan va jag längtar tills om 2 helger då jag drar till sthlm med tjejerna o får lite andrum från denhär stan. Man behöver verkligen komma bort ibland, man uppskattar det man har så mycket mer när man kommer hem igen.

Take Care Everybody

BiG HugS / Ida