Dagen har varit skit rent ut sagt, har inte fått något gjort, läst lite men inte skrivit något. Blir så förbannad på mig själv för att jag känner mig så här och att inget blir gjort. Men det ska bli ändring på det, de måste det bli.

Mamma är på stan och käkar med sina arbetskompisar, Micke är på hockey och Linn är hos en kompis. Detta innebär att jag är ensam hemma. På ett sätt kändes det nästan skönt att höra att jag skulle vara ensam då detta inte var något jag hade en aning om tills för några timmar sedan, samtidigt fick jag nästan ont i magen då jag vet att detta skulle innebära att jag kommer att sitta och tänka och grubbla ännu mer än vad jag redan gör.

Men mamma och Micke hade andra planer för mig ikväll. Dom sa att jag inte kan sitta hemma själv och isolera mig i huset, att jag måste komma utanför dessa dörrar och träffa lite folk. Så dom bestämde mer eller mindre att jag ska träffa upp dom senare ikväll och gå på casinot en sväng, eventuellt på någon pub innan. Och dom har så rätt i det dom säger, jag kommer inte att må bättre om jag sitter själv hemma, och normalt så är jag verkligen inte en sådan person som vill sitta hemma själv, jag älskar att umgås med folk. Så jag får samla lite energi och göra mig iordning lite senare, för att därefter sätta mig på bussen ner mot stan och det sociala livet. Känns som om det var evigheter sedan jag träffade människor, fast det bara var några dagar sedan. Men jag är övertygad om att det kommer att bli en trevlig kväll, man får göra det bästa av situationen. Och saker och ting kan väl knappast bli bättre än då man är runt omkring människor som man älskar, och som älskar mig?


Tack för att ni finns! Jag älskar er obeskrivligt mycket
och jag vet att jag alltför sällan visar den uppskattning
och kärlek som ni förtjänar. Men jag hoppas ändå att
ni vet ert värde i mitt liv, vilket är oersättligt...