Me = suck
Jag suuuuger! Så jävla dålig man är! Har inte gjort ett skit av det jag tänkt att jag skulle göra. Inte städat rummet, inte tvättat, nada. Sämst man är! Istället har man suttit fastklistrad vid datorn i massa timmar. Fast har varit rätt intressanta timmar iaf måste jag säga. Har läst massa tjejers bloggar som har/haft problem med självskadebeteende. Väldigt intressant läsning måste jag säga. Det är intressant och tror jag viktigt att försöka att få en inblick i "deras värld" eller hur man nu ska formulera sig, med tanke på att jag jobbar med tjejer med denna problematik. Sen kommer jag aldrig någonsin att kunna "sätta mig in i" deras tankar och känslor, jag kommer aldrig någonsin att förstå vad dessa personer går igenom varje dag. Detta lika lite som att ingen annan någonsin kan eller kommer att kunna förstå vad jag tänker och känner. Vi är olika individer och kan aldrig jämföra varandras tankar eller känslor, det går inte. Man kan få en större insikt och en större förståelse för andras tankar och känslor, men man kan som sagt aldrig förstå fullt ut. Hur som helst har det varit intressanta timmar med läsning i dessa tjejers bloggar. Många av de här personer måste jag säga är väldigt modiga som vågar blotta sig själv på det sättet som de gör. Vissa tycker kanske tvärtom, eller att det handlar om uppmärksamhet, men jag tycker att det är modigt.
Man måste som människa våga ta till sig av det som är mörkt, negativt och sorgligt osv. Ibland iaf. Man kan inte bara blunda för allt elände som händer, som människor går igenom, det är som att blunda inför en stor del av verkligheten. Eller iofs, visst kan man blunda, men jag kan inte se "tjusningen" med det på något sätt. Tex när man har vänner eller andra personer i sin närhet som mår dåligt så vill man ju försöka att finnas där, att vara att stöd, att på något sätt kunna hjälpa om det skulle vara möjligt, inte blunda...eller? Vet att jag skriver väldigt "flummigt" nu eller vad man annars kan kalla det. Men det är liksom sådana tankar som cirkulerar i mitt huvud.
Aja, nog för ett tag. Nu ska jag byta sängkläder så att jag iaf har gjort en sak som jag planerat, förutom badet som blev av. Ha det så bra.
*BiG HuGs*
Man måste som människa våga ta till sig av det som är mörkt, negativt och sorgligt osv. Ibland iaf. Man kan inte bara blunda för allt elände som händer, som människor går igenom, det är som att blunda inför en stor del av verkligheten. Eller iofs, visst kan man blunda, men jag kan inte se "tjusningen" med det på något sätt. Tex när man har vänner eller andra personer i sin närhet som mår dåligt så vill man ju försöka att finnas där, att vara att stöd, att på något sätt kunna hjälpa om det skulle vara möjligt, inte blunda...eller? Vet att jag skriver väldigt "flummigt" nu eller vad man annars kan kalla det. Men det är liksom sådana tankar som cirkulerar i mitt huvud.
Aja, nog för ett tag. Nu ska jag byta sängkläder så att jag iaf har gjort en sak som jag planerat, förutom badet som blev av. Ha det så bra.
*BiG HuGs*
Kommentarer
Trackback