Varmt till tusen idag också. Och tyvärr har inte mycket tid spenderats ute i den ljuva värmen då man befunnit sig på jobbet. Men det har väl gått bra det också får jag väl lov att säga. Pratade med min chef idag då jag fortfarande väntar på besked om jag får ett förlängt vikariat eller inte. Mitt vik sträcker ju sig bara fram till sista juli, sen vet jag ingenting. Och nå klokare blev jag inte idag heller då hon inte har en aning. Dock sa hon att hon skulle få besked av mannen jag jobbar istället för under denna vecka. Jag hoppas verkligen det, annars är det dags att börja se sig om efter annat. Känns riktigt jobbigt att gå omkring och inte veta, ovissheten tär verkligen på mitt psyke. Har gått omkring och känt mig instabil hela dagen, som att jag befunnit mig i en vaccumbubbla eller något liknande. Och att vara instabil på en arbetsplats som jag arbetar på är kanske inte det bästa, tur att allt var lugnt...En oroskänsla sprider sig i min kropp då jag tänker på att jag inte har en aning om var jag kommer att arbeta om en månad, eller om jag ens kommer att ha ett jobb över huvudtaget. Det känns dock lite uppmuntrande att höra ifrån arbetskollegor att de vill att man ska jobba kvar. Sen hur det blir återstår att se....

Sitter nu hemma och kikar lite på Criminal Minds. Och dricker iskaffe. Imorgon hoppas jag att vädret är lika bra som det var idag, då ska jag och mamsen åka ut på Alnö och sola. Hoppas, hoppas, hoppas. Nu ska jag göra mitt bästa för att bli lite trött, vore skönt att sova. När det sker visar sig. Känner mig ensam...

Ibland känns det som att jag befinner mig i en dimma.
En dimma där utvägen är svår att finna.
Någonstans mitt i den dimman befinner jag mig nu.
Jag vill hitta ut ur den så fort som möjligt.
Det är inte roligt här inne...