Den här tiden, för fem år sedan, slutade mitt hjärta slå för ett ögonblick, allting blev suddigt och jag kunde inte andas. Telefonsamtalet som mamma fick, att pappa inte längre fanns kvar i livet. Det är fortfarande den absolut värsta dagen i mitt liv. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig pappa. Jag önskar så djupt att du inte valde den vägen du gjorde. Jag minns att du så ofta pratade om hur mycket du längtade efter att bli morfar, nu är du morfar, fast i himlen. Jag är helt övertygad om att du ser ner på oss och ler och är glad, lycklig och stolt över vad jag och Linn ådstakommit de senaste åren. För det var du väldigt duktig på att berätta för oss, hur stolt du var över att ha så fina döttrar. Ibland känns allt fortfarande helt overkligt, att du inte längre finns här. Jag är trots allt så glad och tacksam över åren jag fick tillsammans med dig, världens bästa pappa.



Saknaden gör ont.