Igår åkte jag, mamma och Julian till Stöde. Vi började med att hälsa på gammelfarfar som inte är särskilt pigg nu och som det verkar så har han inte alltför lång tid kvar. Hoppas nästan, för hans skull att han inte behöver ligga som han gör nu under någon längre tid. Han har trots allt levt i hela 89 år och haft det bra och jag önskar att han får ett värdigt slut som inte blir alltför utdraget. Det var jobbigt att vara där igår och jag trodde inte att jag skulle påverkas och bli så ledsen som jag faktiskt blev. Han är ju ändå väldigt gammal och för alla människor har ju livet ett slut och trots att jag hade det tankemönstret snurrandes i mitt huvud så slogs det undan och sorgen kom. Jag är ändå rätt övertygad om att jag inte blev så ledsen för att han troligtvis snart ska dö, utan för att han låg där och såg så ynklig och utlämnad ut. Som sagt, jag hoppas att han inte behöver ligga sådär så länge...

Vi åkte sedan till mormor för intag av lunch samt fika. Julian tyckte att det var spännande att titta på alla små fina tomtar och julutsmyckningar som fanns överallt och känna och klämma på dom. I övrigt var lilleman ganska så trött efter lite sömn på förmiddagen så han somnade gott i bilen påväg hem igen. Det gjorde även jag.






Igår kväll träffade jag ett gäng med underbara barndomsvänner; Jasmina, AnnaMaria, Lina och Emilia. Det är verkligen så otroligt roligt när vi väl ses och någon gång per år brukar vi få till en träff då vi alla kan vara med. Sist vi sågs var i somras och då liksom igår var toppenskoj. Det är verkligen så sjukt trevligt att sitta och surra med dessa tjejer och jag tycker att det är helt underbart att vi alla fortfarande har kontakten och faktiskt ses efter alla år. Tusen tack för en underbar kväll tjejer, ni är fantastiska!

Min gårdag var med andra ord väldigt blandad rent känslomässigt.
Från sorg med tårar till ren lycka med massa skratt.