Nu var det ett tag sen man skrev sist, är skitdålig på att uppdatera bloggen men känns som meningslöst att skriva en massa när jag inte har något vettigt att skriva.

Sen är det väl inte så himla mycket som händer i mitt liv just nu heller för den delen, så har väl inte så mycket att berätta. Känns som om det enda jag gör är att sitta med dom förbannade vetenskapliga artiklarna som ska vara med i c-uppsatsen, och hela den proceduren tär på mig. Känns verkligen som om min hjärna har förvandlats till potatismos nu och att den inte längre fungerar som den ska...Fast det ska fan gå vägen, om cirka 4 veckor så ska allt detta elände som man nu går igenom med dessa artiklar ha förvandlats till en uppsats som jag känner mig nöjd över. Och det tror jag att jag kommer att bli också, i och med att det är ett ämne som verkligen intresserar mig. Men stundvis så känns det verkligen hopplöst. Men som sagt: Det ska gå vägen, om jag så ska bli lika knäpp som jag för tillfället känner mig så SKA det gå!


De senaste dagarna har jag förutom att sitta och läsa och läsa och läsa spenderat en hel del tid med Ethii. Alltid lika roligt att umgås med dig hjärtat och det känns verkligen som om att vi har haft en hel del tid att ta igen då du var borta hela sommaren. En underbar människa som jag verkligen hoppas och tror kommer att förbli en del av mitt liv. *Luv ya Hun*

Sen till mina övriga vänner, känner mig som världens sämsta kompis för tillfället, jag hör inte av mig till någon känns det som. Men det är mycket för mig just nu och jag hoppas att ni förstår och vet att jag ända tänker på er mina änglar! Ni vet vilka ni är och ni vet att jag älskar er!


På onsdag morgon ska lillasyster fota mig till någon skolgrej. Det kommer att bli spännande och det ska bli kul att se vad hon kommer att hitta på för något med mig på bild. Ska bli spännande att se resultatet. Men jag tror och vet att du kommer att göra ett bra jobb lilsis', se bara till att inte skämma ut storasyster! :P

Ta hand om er allihopa. På återseende!

*BiG HuGs 2 Ya AlL*

Håller ju under den första delen av denna skoltermin på att ska skriva c-uppsats. Det är inte så himla lätt ska ni veta men det ska nog bli ett bra arbete i slutändan, även fast det känns mörkt just nu. Denna och den kommande veckan kommer att bestå av att läsa en massa vetenskapliga artiklar, inte sådär jätteroligt med den krångliga engelskan som alla är skrivna på men på ett sätt är det ändå intressant och det ska gå!

Jag och Olle som killen som jag ska skriva detta arbete tillsammans med heter har valt att skriva om: Anhörigas upplevelse av att leva med en person som har bipolär sjukdom. Det var den sjukdomen som min pappa hade, och jag hade redan när jag började sjuksköterskeutbildningen tankar på att skriva min c-uppsats om något med bipolär sjukdom...då var pappa fortfarande i livet.

I våras då vi studenter skulle börja fundera kring vilket ämne vi ville skriva om så rekommenderade lärarna oss att vi inte skulle skriva om någonting som stod oss för nära känslomässigt, som ex. att skriva om cancer om man haft en förälder som nyligen gått bort i detta. Men jag var fast besluten om att jag ville skriva om pappas sjukdom, dels tror jag att det är en typ av bearbetning för mig efter allt som hänt och dessutom vill jag belysa denna sjukdom som är så pass vanlig men som många människor ändå inte har någon som helst kunskap om. Det är trots allt cirka 1% av den vuxna befolkningen som har fått diagnosen Bipolär sjukdom, och det är rätt många människor vi pratar om då.


http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1388
Detta är en bra hemsida om det är någon som är intresserad av att läsa mer om sjukdomen.

Idag vaknade man kl 11 och ändå kände jag mig inte ett dugg utvilad. Kände redan då att detta inte skulle bli en av mina bättre dagar. Tog mig ner till skolan vid 13-tiden för att sitta med artiklarna till c-uppsatsen. Och det gick väl inte speciellt bra. Blir så less på dom där förbannade artiklarna, blir irriterad av att bara se dom! *gaah*
Men det är väl bara att försöka att hålla modet uppe när det gäller denna uppsats och allt vad den innebär, tror faktiskt att det kommer att bli kul också när man väl kommer igång. Sitter fast lite just nu, men det löser sig.

Ikväll har det även varit Elitseriepremiär i hockeyn: HV71- Frölunda.
Frölunda är ju mina grabbar och då matchen visades på tv så var man ju bara tvungen att kolla. Tyvärr så var det en katastrofmatch som slutade med förlust för mina grabbar, så himla irriterande. Förlust med slutresultatet 6-2. Tyvärr så var slutresultatet helt rättvist också, Frölunda var katastrofala och spenderade större delen av matchen i utvisningsbåset och där vinner man inga matcher. Men men, jag älskar mitt lag anyway och dom ska nog få ordning på sitt spel snart tror och hoppas jag.

Idag är de min namnsdag, men det är inte riktigt det jag tänker på denna dag...

Jag tänker tillbaka för exakt 2 år sedan...då satt man i bilen på väg till Lundby Gamla Kyrka, bredvid mig i baksätet sitter min syster och gråter så att hon knappt kan andas. Själv sitter jag som förstenad, som om jag inte förstod vart vi var på väg. Vi var på väg till en begravning, min pappas begravning...

När vi kom fram och parkerade bilen så var det redan en hel del folk där, både kända och okända ansikten. Människor kom fram till oss och sa att de beklagade sorgen och kramade om oss. En massa människor...den stunden kändes som ett stort suddigt moln men på ett annat sätt helt solklart, en konstig känsla.

Jag kände mig helt blockerad känslomässigt, jag visste vad som skulle hända men ändå kände jag ingenting, det var som helt overkligt...vi gick upp mot kyrkan, jag min syster och farmor gick in tillsammans och satt oss på bänken längst fram...då klickade det. Då vi kom in så såg man den vita kistan längst fram vid altaret, men massa vackra blommor runt omkring. Det var pappa som låg i den kistan, en fortfarande helt overklig tanke som inte ville bli verklig för mig. Men jag bröt ihop, tårarna rann nedför mina kinder, rann och rann, och det blev allt svårare att andas. Stämningen kändes konstig, stel på ett sätt men på ett annat sätt kändes det som att det var ett lugn som befann sig i luften. Det måste ha varit ditt lugn som låg i luften pappa, det är jag helt övertygad om, du har nått den frid du så länge sökt efter...

Det var en av de absolut jobbigaste dagarna under min livstid och jag vill aldrig uppleva den igen, fast begravningar kommer man gå på igen...det är i princip oundvikligt att inte göra det. Och jag kommer att förlora personer som betyder så oerhört mycket för mig, men jag vill aldrig förlora någon på samma sätt som jag förlorade pappa.

Jag saknar dig pappa, det kommer alltid att finnas ett tomrum i mitt hjärta efter dig, men du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Men du fattas oss. Jag måste leva vidare även fast du inte finns kvar på jorden, jag har hur många anledningar som helst att leva vidare. Jag har så många otroligt underbara människor runt omkring mig som älskar mig. Och jag älskar er! Tack för att ni finns, ni vet inte hur värdefulla ni är!




Ta hand om er allihopa, och ta hand om varandra; man vet aldrig när man ser en person för sista gången. Ta vara på varje dag, på varje minut som ni spenderar med de människor som ni älskar!

BiG HuGs / Ida

Åkte till Stockholm i torsdags förra veckan och har hade en nice helg där. Lite festande och sen lugnt och skönt, dagarna gick dock lite väl fort kan man tycka...

Min sista dag i Göteborg spenderade jag med min underbara lilla farmor och sedan med min kusin då han dök upp hem till henne på eftermiddagen när han slutat jobbet. Lirade lite poker men det gick inte speciellt bra...min farmor vann..*blää*
Därefter skjutsade kussen hem mig till min farbror och en kort stund efter kom lilla Natta och hälsade på. Vi hade det trevligt och jag passade på och springa hem till min andra farbror & CO och hälsa på dom en sista sväng innan det var dags att dra vidare. Kvällen slutade med att jag hamnade hemma hos Natta där vi satt och snacka till mitt i natten, myspys.

Saknar redan alla i Göteborg, ni är så otroligt underbara och det hoppas jag verkligen att ni är väl medvetna om! *Lots of Love*

Kom tillbaka till Sundsvall mitt på dagen i måndags. Det var underbart att få träffa familjen och vännerna igen, hade verkligen saknat er guys :)

Och nu har man satt igång med skolan igen, börjat med c-uppsatsen, känns la sådär men det ska nog gå bra tror och hoppas jag. Imorgon och på fredag blir det jobb, ska bli riktigt kul. Ska bli kul och träffa alla igen. :)

Ta hand om er allihopa!
På återseende!

*Big HuGs*