Idag känns inte alls som en av mina bättre dagar. Är så jävla mycket skit som händer runt omkring mig just nu och jag känner mig så fruktansvärt hjälplös. Jag hatar när jag inte kan göra någonting åt saken, jag vill kunna hjälpa de människor som jag älskar när de mår dåligt. I hate it, I hate it, I hate it...att inte kunna göra någonting.
Känns som om det är en tornado eller någonting som snurrar runt och förstör allt i mitt huvud, känns som om allt kastas runt och hamnar på ställen där de inte ska vara, trasiga, i tusen bitar....knast...

Så vad fan gör man när man känner såhär? Hmm...*funderar*....har inte en endaste jävla aning. Skit också, jag känner mig arg, ledsen, förbannad och skulle bara vilja slå någon o få ut all min förbannade frustration som det känns som att jag har inom mig. Men varför så mycket känslor? Varför så mycket ilska? Jag vill inte känna såhär...jag vill inte...

Men det blir väl bättre hoppas jag, förhoppningsvis redan imorgon. För såhär orkar jag inte gå omkring och känna mig i nå många dagar i streck, då kommer jag bli knäpp på allvar...Näe, det måste bli bättre, det kommer att bli bättre.

Och älskade vänner, jag tänker på Er, och jag
önskar att jag kunde göra någonting. Jag skulle
ha gjort vad som helst för att kunna göra det
bättre. Jag lovar! Men det enda jag kan göra för
tillfället är att finnas där för Er, och det gör jag.
Min telefon är alltid på, och jag tar alltid emot Ert
samtal, och skulle jag av någon anledning inte svara
så ringer jag upp på en gång när jag ser det. Ni har
mitt ord på det! *Love You Angels*


Take Care Everybody. Förhoppningsvis är inte kommande inlägg lika "mörkt" som detta.
Men vadå...man kan inte alltid må bra, det kan inte någon. Det handlar bara om att det inte är alla som vågar visa att dom mår dåligt, men vet ni vad. I don´t give a fuck. Mår jag dåligt så skäms jag inte över det. Och jag hoppas att det är många fler som tänker på samma sätt som mig. För vi är bara människor. Och livet är fucked up ibland. Men tyvärr är jag som alla andra också, jag tar också på mig den "vackra masken" som visar att jag mår prima. Ibland vill vi människor inte behöva förklara varför man mår som man mår, och det är iaf mest då som jag går omkring och låsats att allt är som det ska. Fast det är inte rätt, egentligen, men ibland vill man bara vara för sig själv. Fast vi borde bli mindre rädd för att visa oss svaga, visar vi våra svagheter så kanske dom accepteras mer? Eller kanske inte, det kanske är då folk utnyttjar än mer än någonsin?...I don't know. Och jag orkar inte fundera nå mer på det nu heller..

*Big Hugs*
Ciao