Har velat gråta hela dagen.
Ansträngt mig allt jag kan för att låta bli.
Måste vara stark.
Kan inte gråta på jobbet.
Tror att jag liknar de jag jobbar med.
I tankesättet alltså.
Försöker att tränga undan känslorna.
Vill inte känna.
Känslor komplicerar.
Så fort jag kom hem bara rann det tårar nerför mina kinder.
Gick inte att hejda.
Och jag försökte inte.
Dom behövde få komma ut.
Skönt.
Men jag vet ändå inte vad det är för fel.
Jag orkar inte gräva runt i mitt inre.
Söka efter svar på mina känslor och reaktioner.
Orkar inte, vill inte...