Idag har inte det inte blivit många knop gjorda. Känns äntligen som att den hemska förkylning jag drog på mig i Egypten håller på att lämna mig ifred. Under eftermiddagen fick vi besök av Julians två yngsta fastrar. Lite fika blev det då samt att Julian gav papsen sin en liten farsdagspresent, en ask med chokladhjärtan och en trisslott (tyvärr ingen vinst) med ett kort.







För övrigt så måste jag bara nämna att Julian är hur underbar och go som helst. Han har nu kommit in i period då han kommer och vill kramas och mysa med en, bara sådär liksom. Förutom det så verkligen strålar det om honom när han pratar, skrattar och ler. Han är en sann liten solstråle den där lilla gossen, min gosse. Jag upplever det som roligare än någonsin att vara med honom nu och varje minut jag får tillbringa med honom är en gåva för mig. Sedan att han är så förbannat snygg gör ju att man måste få vara nära och titta på honom med jämna mellanrum, min stiliga lilla kille (eller vår kanske jag ska säga).



Givetvis blir det att man tänker extra mycket på pappa en dag som denna. Jag saknar honom, så fruktansvärt mycket. Jag önskar att han var med oss, att han fick träffa min underbara lilla familj, mina fina killar. Fast jag tror ändå att han har ett vakande öga över mig och Linn. Han ser allt, det måste han göra. Jag saknar och älskar dig pappa. Grattis på fars dag.

Nu ska jag kolla på Vem kan slå Filip och Fredrik med hjärtat och bara mysa. Ha en bra kväll!