Vi var på en lägenhetsvisning idag som var till stor besvikelse. När vi lämnade den kom den här hopplöshetskänslan över mig, jag kände mig så less och frustrerad över att "det rätta" boendet aldrig dyker upp. Finns det överhuvudtaget? Jag vet inte, men jag vill ju gärna tro och hoppas att det gör det. Nu, några timmar senare känner jag mig inte längre lika less, det ordnar sig, det måste det ju göra.

När vi kom hem igen tog jag med lilleman till lekparken på gården nedanför så han fick leka av sig. Vädret var stundvis underbart och Julian njöt för fullt och jag med för den delen.




Min vackra lilla solstråle!